Jessica Eklund

Börjar bli helt sjukt trött på mitt liv. Eller inte på mitt liv, men på vad jag gör för det. Jag bara jobbar och jobbar och jobbar. Även om det inte verkar så så är det verkligen så. När ni ser mit göra annat så beror det inte på att jag inte har jobb att göra. Det beror helt enkelt på att jag tar mig tiden att göra något annat, om det så ska inkräkta på antalet timmar jag får sova om nätterna eller om det gör så att jag på insidan viker mig av ångest över att jag egentligen borde vara hemma och jobba.

Det kvittar hur mycket jag än jobbar så får jag alltid leva på minimum. Har inte råd att köpa den vita platta samsung tv som jag gått och trånat efter i all evighet. Trånar fortfarande. Längtar efter den dagen. Längtar något oerhört på att kunna använda mitt numera outnyttjade vardagsrum. Min underbart fina lägenhet som jag bara älskar är för tillfället mer stillastående än den borde. SÅ mycket som behöver köpas för att den ska bli precis så som jag vill ha den. För att jag ska känna mig helt nöjd. Men som det ser ut just nu så lär det dröja ett tag till.

Jävla pengar. Att de alltid ska vara ett sånt jävla problem! Pengar hit eller pengar dit.. GE MIG VAD JAG VILL HA!!!

Imorgon ska jag på bröllop. Anna Svensson och Niklas Juhlin ska gifta sig. Ska bli hur kul som helst. En fullspäckad dag/kväll/natt iklädd finstassen med håret fint å allt. Jag älskar att glamma.

Var på väla med Ella igår och shoppade bröllopskläder utan pengar. Det gick bra. Kom hem med massor. Det är alltid det bästa!

Nu e de jobb till 9 ikväll. Sen e man ledig i 4 dgr ! Sweet...

Helt galet. Vilket väder. Jobbade på marken på Kullaflyg idag. Höll tummarna hela kvällen för att de skulle slippa landa på Sturup. Mycker merjobb. Men det skulle varit omöjligt om vi inte hade haft 2 skickliga piloter i cocpit. Och för att inte tala om en värdinna med nerver av stål och ett hjärta som en superhjälte. Anja. Vilken kvinna. Hon klarar allt.

Medans planet med Anjas egna ord "hängde som på en linbana genom luften", jobbade jag, Helena och Christin på för fullt på marken. När det var dags för på- och avstigning såg vi ut som ett gäng dränkta katter. Jag bar barn mellan ankomsthallen och flygplanet. Lotsade tanter genom sjöar med vatten som bildats på plattan och höll i kläder och leksaker som flög och flängde genom luften i denna enorma vindhastighet.

Efter jobbet var det bara till att stanna till hemma hos Ella för nervarvning, mat, och gott snack. Sen blev det en film med Ella framför tv:n på en filt med aftonbladets korsord, en kopp the och en skål popkorn. Lovely. Det enda som var lite oroväckande i denna stund var Ellas enorma plommonträd som börjat böja sig längre och längre ner mot marken. Rötterna grävde sig sakta men säkert framåt och upp ur marken. Helt enkelt sa vi att vi får se om hon har något plommonträd kvar imorgon när hon vaknar över huvudtaget. Som det ser ut nu så skulle jag inte satsa några större summor pengar på det..

I vilket fall som helst så tog jag mig iaf ut till bilen och hem till min lägenhet. Såg ut som något katten släpat in. Blöt som en nyduschad disktrasa. Men vad gör det. Nu hänger kläderna på tork inför morgondagen och jag ligger i sängen för att hålla mig varm och givetvis vila upp krafterna inför en kommande arbetsdag....