Jessica Eklund

Jobbat idag. Flugit till stockholm 2 leggar. Skönt med kort dag. Incheck 06.35 och utcheck 10.10.. de e inte illa.
Men de va stressigt när jag skulle till jobbet. Sov hos Rickard i Hbg, gillade nog lite för mycket att snooza och kramas imorse, så det blev att jag inte kom ifrån hans lägenhet förrens 05.45. Hemma 06.05 och körde hemifrån efter att ha hunnit med att både sminka mig och hoppa i uniformen kl.06.25.. perfekt. Men andan var i halsen. Å gissa om jag blev orolig när jag skulle gå ner till bilen imorse då. Jag var dum nog att parkera precis nedanför min balkong för att jag skulle hinna i tid till jobbet, men medans jag var uppe i lägenheten så kom sopbilen på besök och blockerade den enda vägen ut med bil.. så där fick jag snällt sitta i bilen och vänta på att sopgubben skulle bli klar med att tömma alla soptunnor innan han körde iväg och jag kunde gasa efter..

I vilket fall som helst så åkte jag direkt till lillsyrran efter jobbet och färgade och klippte håret.. å sen fick jag leka lite med Molly såklart. Sötaste sötaste kissemissen!!
Sen blev det rush in till stan för att släppa in TV-nissen som skulle fixa min bild på TV:n för att sedan vidare gasa på till tandläkaren och dra ut en visdomstand...

...Så nu sitter jag här med munnen full av blod å tuggar på nån tampongliknande tygbit som tydligen ska hjälpa mig att stoppa blödningen i munnen..som för övrigt är bedövad från tungspetsen och inåt.. Vilken tjej va? Känner mig som ett riktigt kap just nu.. haha.. Men ikväll blir det iaf Magnus Betnér live på The Tivoli i Hbg med min bästa pojkvän! Så nu ska jag hinna med att äta lite innan jag ska sminka mig och kanske vila en liten stund på soffan innan det blir att dregla ner Tivoli med min muskelslappa mungipa!

Mår illa. Varje dag. Konstigt. Mår konstigt. Vet inte om jag börjar bli sjuk eller om de e något som inte riktigt stämmer. Man kan hoppas på att jag börjar bli sjuk. Har ju iof inte varit sjuk eller hemma från jobbet sen 1800-försihjäl.. så de kanske e på tiden att kroppen drar på sig något och får vila upp sig... Vad den nu behöver vila upp sig från. Jag har inte varit så här lugn sen jesus uppstod...och de e läääääängesen! Har knapt druckit något om helgerna, mest varit nykter chaufför eller osugen på fest. Minns inte ens när jag var lite snurrig i skallen senast. Å har det inte varit det så har jag tränat massor och ätit ganska bra. Sovit hur mycket som helst med tanke på att jag jobbade 8h på hela förra veckan. Liten oplanerad minisemester som bestod av slappe. Sjukt skönt. Mitt jobb e verkligen toppen! Så jag vet inte vad det skulle vara. Men det visar väl sig i sinom tid det med om det skulle va nåt helt på tok med kroppen. Nu ska jag jobba vidare på tidningen innan tjejmiddagen ikväll...

Jag gillar musik. Älskar musik är nog rätt ord. Hatar tystnad. Tycker inte om ljudet av ingenting. Tror det påminner mig om ljudet av ensamhet. Musik är bättre. Musik kan uppmuntra ensamhet. Musik kan fylla tomrum. Fylla dig med liv.

Sitter och laddar ner träningsmusik till min IPhone. Eminem slog på stort på min lista insåg jag efter ett tag. Älskade hans musik en gång i tiden. Och jag kan väl med upprätt huvud säga att jag fortfarande gillar hans musik..iaf när jag är på gymmet. De e nåt i hans texter som gör att man vill använda alla krafter man har. Man fylls med styrka. Men kanske det är meningen. Alla har ju nån form av mening med sin musik. Musik är inte bara musik. Musik är inte bara toner av välbehag. Musik kan vara så mycket mer. Och idag är det Eminem som ska fylla min eftermiddag i träningens tecken.

Annars gör Beyonce, Kanye West, Jay-Z, Rihanna, Saybia, Minor Majority, Jack Johnson, Coldplay och Volbeat ganska stort intryck på mig. Eller det är fel att säga så. Jag är en person som kan tycka om en låt av den ena artisten och en låt från en helt annan, men sen kan jag ogilla deras musik runt omkring. Jag är nog en allätare. Gillar att kunna sjunga med. Älskar att sjunga, så det vore fel att rata en artist. Men R&B ligger mig varmt om hjärtat...

Tittar på fråga Olle dokumentären. De finns verkligen sjuka människor i vår värld. Jag anser det. Va vissa pysslar med bakom stängda dörrar är visserligen deras ensak, men dem gör det till mitt problem den dagen dem går ut i tv med det. Den dagen är dem inte privata längre. Dem är inte privata och kommer såklart bli dömda av vissa människor. Jag kan vara en av dem. Jag skulle inte hata dem, absolut inte. Jag skulle bara tycka dem är lite annorlunda. Konstiga. Jag hade frågat om deras uppväxt. Kan den ha varit normal? Man måste ha missat något. Saknat något. Konstigt. Men såklart intressant. Annars hade jag väl inte fastnat framför tv:n när det handlar om äckliga gubbar och tanter som är med i swingersklubbar. När dem anser att dem har ett så kallat "öppet" förhållande. Vilket jag personligen anser är helt meningslöst. Ska man ha ett öppet förhållande så kan man lika gärna skita i att ha ett förhållande alls. Kan man inte bara ha en vänskaplig relation med förmåner då? Man kan göra vad man vill, och kunna ligga eller kyssa eller krama eller va dem nu vill göra, med vemsomhelst närsomhelst hursomhelst. Måste man vara involverad i ett förhållande om man nu ändå inte kan hålla sig till en och samma person livet ut? Och otrohet. Vad är otrohet var frågan.. Otrohet är mycket. Otrohet är en handling. En handling av ren avsaknad av kärlek. Man har tappat något. Gnistan är borta. Kärleken försvunnen. Man har en avsaknad. Man hör inte ihop. Jag kan anse att man inte bör vara ett par om man är eller har varit otrogen. Totalt meningslöst. Något måste ha hänt för att man ska ha sökt sig till en annan man respektive kvinna. Otrohet är ren galenskap. Hoppas den dör ut. Den och svininfluensan...


"Otrohet består inte av att tro eller misstro, den består av att förklara att man tror på det man inte tror."

Tiden flyger iväg. Jag flyger med den. Bokstavligt talat flyger med den. Jobbet flyger på och jag svävar med kärleken. Allt e äntligen så enkelt. Underbarare människa får man faktiskt gräva riktigt riktigt länge för att hitta....om det ens finns!! Lyckliga lyckliga jag. Jag som varit så olycklig från stund till stund kunde inte få en bättre gåva i livet denna sommar. Men jag antar att alla gamla klyschor stämmer som vännerna försökt mata in i mitt huvud under de svåraste tiderna: "Är det rätt går de lätt", "Han kommer när du minst anar det"... Båda stämmer. Hade inga som helst planer på att hitta kärleken i Båstad under tennisen denna sommaren. Men där stod han som ett brev på posten med en änglalik personlighet inlindat i det dyraste presentpapper att finna...sånna människor tar man vara på. Man vårdar dem ömmt livet ut och håller om dem precis lagom hårt för att de ska känna sig trygga utan att krama åt eller släppa för löst. Precis lagom. Lagom är bäst. Det har det alltid varit. Men ordet lagom existerar egentligen inte. Ordet lagom är olika för alla. Lagom för mig kan vara ett annat lagom för någon annan. Så jag hoppas innerligt att mitt lagom räcker för Rickard. För mitt lagom är ju lagom för mig..

Så nu e de min tur att proppsa på samma gamla ordspråk till min underbara vän i kärlekskrånglet. Jag önskar henne det bästa, men det bästa är inte att finna i det hon har utan i det som komma skall.. Min vän, Älska lagom mycket. Älska inte mer än du kan få tillbaka...då tar älskandet slut...men älska inte mindre än du blir tilldelad då får du aldrig veta vad älska är...! Lagom har alltid varit bäst...


- Längta efter morgondagen, minns gårdagen, men glöm inte att leva i nuet.