Jessica Eklund

Mina systrar. Mina älsklingar. Mina hjärtan. Älskar dem. Betyder allt för mig.
Har tänkt mycket på mina systrar på senaste tiden. Jag är glad att jag har dem. Önskar aldrig att jag vore utan dem. Även om man varit avundsjuk både en och två gånger. Ibland har man även kastat ur sig de hemskaste sakerna rakt upp i ansiktet på dem, och lika mycket har man fått tillbaka. Men det är väl det man brukar kalla det: Syskonkärlek!
Fint ord. De beskriver de mesta. De är den stora förklaringen på tjaffset man kan ha. På avundsjukan jag pratade om. På regler man haft som varit olika från den ena systern till den andra och tredje. Men det är klart att man måste ha regler för person. Alla är vi inte lika. Även om vi gärna vill att det ska vara det när det är till vår fördel. Men inte annars.

Fanny Eklund. Caroline Van de peppel. My lovely girls. Tycker om min familj. Älskar dem. Kunde inte betyda mer. Kunde inte göra mer för mig. De hjälper mig verkligen genom livet. Vet inte vad jag gjort utan dem. Mamma är min andra hjärna medans pappa är min andra högerhand. Syskonen hjälper på sina vis med allt.

La Famillia. My wounderful life.

- Jag älskar er och jag hoppas få en underbar framtid tillsammans med er allihopa. Ser fram emot att bli gammal mer er. Att uppleva en familjelycka genom åren som går. Lämna mig aldrig. För jag kommer aldrig att lämna er !!

Håll fast. Släpp aldrig taget.
Ingen har sagt att livet är lätt, dom har bara lovat att det är värt det.
Och det kan jag hålla med om, för efter regn kommer alltid solsken, det har vi de 4 årstiderna som bevis på.

Helt tom i huvudet. Jobbat., Jobbat och åter igen jobbat.
Men helgen var iaf trevlig. Super trevlig. Och dagen idag blev bättre än förväntat.

Men dagen har ändå varit helt extrem. Kommer få magsår. Jag vet det. Känner det. Men jag vet inte hur jag ska lugna ner mig inombords. Det funkar inte. Tidningen trasar sönder mig emellanåt. Men jag tycker de e roligt och jag behöver framförallt pengarna. Klarar mig inte utan dem. Men att jobba som jag jobbade idag. De gjorde mig märklig. Var inte mig själv. Var tvungen att byta mitt flyg pass med Katja på jobbet idag. Tog hennes mark. Hade aldrig fixat en 4 leggars flygning. Inte i en nödsituation iaf. Å de e ju de vi e där för. Om det skulle hända något. Men inte ens på marken var jag som jag brukade. Inte igår heller. Konstigt. Men jag antar att man inte kan ligga på topp alltid.

Jaja.. jag vaknade hyffsat pigg å hade en trevlig morgon trots allt... de räcker för att sätta guldkant på vardagen!


..Sen vill jag bara ge en STOR kram till Magnus Jonsén - (JOM) å tacka för all underbar tid vi fått med honom på Golden Air och Kullaflyg. Det kommer kännas tomt utan dig!!! Kram på dig vännen å lycka till i Stockholm!!

Har alltid velat komma på ett ord. Ett eget ord. Som bara är mitt. Ingen annans. När andra sen använder det, så ska de bli påminnda om mig. Om att det var jag som en gång skapade detta ordet. Att det var jag med min vilda fantasi som faktiskt klarade av det. Men jag kommer inte på något. Inte något riktigt.

Men jag och mina vänner har iaf några små fraser som bara vi vet. Bara vi har förståelse för. Vi har sjuk humor. Jag och mina närmaste. Jätte sjuk. Verkligen. Oftast jag och Sofie. Vi förstår varandra. När ingen annan förstår behöver vi bara nicka åt varandra så vet vi vad vi menar. Vad vi känner. Det är vänskap. Det är kärlek. Riktig kärlek.



SKR = Stega Kryssa Röga - Det är detta jag och min vän gör på somrarna. Ligger i solen och steker samtidigt som vi löser korsord och röker. Förmodligen det skönaste som finns. Underbart. Och det har vi kommit på helt själva. SKR. Lovely.

Kyss min underbara

Vad är kvinligt? Vad är kvinnlighet? Sitter kvinnligheten i kroppen? I yrkesvalet? I handlingarna? Eller någon helt annanstans? Vem bestämmer vad som är kvinnligt? Vad som ska anses som kvinnligt? Och varför kvinnor ska bete sig på ett sätt men män på ett annat? Finns det inte ett rätt sätt att vara på, varesig om man är man eller kvinna? Alla blir vi uppfostrade med i princip samma regler, etik och moral. Borde vi inte bli som vi blir uppfostrade då? Borde inte syskon bli lika i sina roller?

Jag är inte alls lik mina systrar. Jag växte upp som en pojkflicka med batman, skateboard, turtles och turkost som älsklingsfärg. Men idag är jag tjejigare än tjejigast. Inte sådär puffigt rosa å fisförnäm. Mer att jag älskar högklackade skor, klännigar och kjolar får mig att känna mig sexig. Smink och parfymer kan få mig att tappa andan. Kläder kan jag titta på och shoppa i timmtal. skor likaså. Affärer är mitt himmelrike på jorden när jag har pengar på fickan. Rött läppstift och fina naglar tycker jag om. Likaså ögonbryn och fransar. Håret är en viktig del av min kvinlighet. Underkläder beundrar jag som om de vore mina bebisar.

Sen att jag inte alltid lever upp till alla kriterierna är sin sak. Pengarna sätter ju sina gränser då och då. Men det är detta jag älskar. Detta jag strävar efter. Det jag vill älska så länge jag lever.

Mitt jobb får mig att känna mig kvinnlig. Mitt jobb på flyget. När man kommer där fram trippandes i kjol å högklackat. Det är en viss känsla. En obeskrivlig känsla. En underbar känsla faktiskt. Det är något visst med flygvärdinnor. Även om jag nu ser jobbet med helt andra ögon sen jag själv hamnade i branchen. Men det är fint. Älskar det. Jag kommer fortsätta älska det. Jag vill aldrig sluta.


- Bling bling bitch





En gång frågade Adam gud om Eva
- Varför gjorde du henne så vacker?
- Så att du skulle älska henne, svarade gud
- Men varför gjorde du henne så korkad?
- Så att hon skulle älska dig.

En kväll utan dess like.
Vaknade av en värk. En värk i kroppen som aldrig förr.
Blod från en svullen fot. En totalsargad armbåge och ett blåmärke på vänster knä som jag aldrig tidigare skådat.
Ett resultat av en utgång alá Sofie&Jess med en förstärkning av Pam.

På golvet nedanför sängen ligger en uppriven och söndrig skjorta. Inte långt därifrån även ett par svarta skinnhandskar som inte heller är så hela som de borde vara. Och klackarna på skorna behöver vi nog inte tala om? Vad hände?

Jo, en flaska sherry, en flaska vitt vin och inte bara en shot slank ner i strupen på mig och sofie. Gott, men farligt. Jag var inte så speciellt full tyckte jag. Inte sofie heller. Men med tydliga bevis så, uppenbarligen var vi det.

Fick ett samtal kl.10.32 söndag morgon. Sofie Skog. Det gråter i andra änden. Självklart reser jag mig upp i sängen som en pinne. Vad har hänt? Sofie Skog har fått hjärnskakning. Akuten frågar jag. Ett tveksamt nja får jag till svar. Onödiga 300:- för att få konstaterat att man har hjärnskakning, som vi redan vet hur det känns och ger sig tillkänna. Inte så jätte längesen som jag hade det själv efter en utekväll på Bahnhof Bar. Så jag visste hur jag skulle hantera det. Men en snabb signal till sjukvårdsupplysningen och jag fick några kloka ord och tips. - Ta det lugnt sofie, inga problem, detta fixar vi. Det gjorde vi.

Fortfarande är ni ovetandes om vad som faktiskt hände denna lördagskväll. Eller kanske såg du oss sprattlandes på marken utanför torstens sisådår runt 01.25?
Jo, nu ska ni få höra. Pamela hade en cykel. Jag, Sofie och Pam skulle till bahnhof. Cyklen kunde vi inte lämna. Den skulle lämnas av hemma hos Pam.
Så onödigt att gå tyckte jag. Det tyckte de andra 2 tjejerna också. Så på mitt initiativ fick jag upp Pamela på pakethållaren och Sofie i cykelkorgen. Tog fart. PANG! Vi damp ner i gatan. Upp igen, nytt försök. - Sofie, du fattar väl att du inte kan sitta i cykelkorgen. Hoppa nu upp på sadeln så står jag upp å trampar. Pamela, putta fart och hoppa på den.
Sagt och gjort, vi susade fram.....dock bara ett fåtal meter innan de sa PAAAAAAANG!!!!! Där låg vi. Handfallna rakt ner i asfalten. Uppskrapade. Slagna inpå skelettet. AJAJAJAJAJ hördes det från oss alla 3. Följt av skratt som inte de högljuddaste fyllon skulle kunde överrösta.
Upp igen. Vi går och leder cykeln. Bättre idé. Oj. Vilket fall. Aj. Haltar. Shit. Va hände?

Hem till Pam. Tar en stadig för å komma på fötterna igen. Vidare till bahnhof. Inga problem. Upp på podiet och dansade vid pålen natten lång. Utom för en sekund då jag givetvis fick en stilettklack stämplad rakt på min ömtåliga fot. AJ!! Inga problem, det ordnar sig alltid. Det gjorde det. Jag dansade som om inget hade hänt.

Hittade Värd-Nisse på Bahnhof. Stal hans Värd-bricka i vanlig ordning. Onödigt, för här ska ni få höra. Den fastnade i min skjorta. Nisse ville ha den tillbaka. Fick inte loss den. Så hårt kan den väl fan inte sitta tänkte jag och slet till. OJ! Skjortan åkte med. Så med en halvtrasig skjorta, en blödande fot och en söndertrashad kropp gled man hem i sina halvtsöndriga skor. En lyckad utgång?! Jodå. Kul hade vi. Men ont gör det. - Det ska de göra. Det tyder på att vi haft en jädrans kväll.

- Snart e de helg igen. Då lever vi. Då vet ni att vi finns. Ni ser oss. Ni hör oss. Ni känner oss, vår närvaro. Ni slipper oss aldrig. Vi är där du är. Det är så en lördagskväll ska hanteras. Vi vet hur. Kolla på oss!!




- Det var inget fel på föraren. Inte heller på passagerarna. Det var fel på cykeln!

Jag vill hjälpa. Vill hjälpa männisor som mår dåligt. Som har ett problem för stort för dem själva att lösa. Jag gör det omedvetet. Hamnar alltid där. Försätter mig i sådana situationer....

Vem vet om vi e födda till denna världen av en mening? Kanske ska vi bara leva. Ha kul. Kanske är det ett prov. En kvalificering till det riktiga livet. Det livet vi får när vi dör. För hur vet Du att detta är livet? Livet kanske är döden? Konstigt hur hjärnan kan spöka och ställa de lustigaste frågor som ja inte visste fanns i mitt huvud.

Jag tror iaf att om jag har en mening här i livet så är jag född till denna värld för att ge någons meningslösa liv mening igen. Jag är säker på det. Jag har kännt dragningskraften till hjälplösa människor länge. Hjälp i olika stadier. På olika plan. Syns inte alltid på ytan. Men den lilla lilla ynkliga insidan är den som avslöjar dig. Min kropp har en radar för sådana personer, varesig jag vill det eller ej. Jag finner dem i den största folkmassa. Jag ser dem rakt i ögonen och vet att Du - DU behöver MIG. Du vet bara inte om det än. Du vet inte alltd om att du behöver hjälp. Och ibland vill du bara inte inse det. Din stolthet gör dig illa. Den drar dig längre och längre ner. Den tynger ditt hjärta så mycket att det snart inte orkar pumpa mer.

Det finns bara ett problem. Jag drar ner mig själv. Jag tynger ner mitt eget inre. Jag tar på mig så mycket av din rädsla, av din olycklighet, av din ångest, att jag skadar mig själv på vägen.

Men tydligen är det värt att offra. Det är värt det, för jag vet att jag är så pass stark att jag tar mig ur det igen. Jag är bättre på det än du. Jag vet att jag kan hjälpa. Jag har bevis på det. Jag har räddat ett liv en gång. Eller iaf drygat ut det. Jag kan bara hjälpa dig upp, du måste själv se till att stå kvar. Ett liv är mycket värt. Om så inte för den personen själv, så iaf för dess omgivning.


- Ljuset i tunneln är inte alltid ett tåg, det kan vara vägen ut..Hur ser du ljuset ?

Brinner för det faktum att folk ska ha en åsikt om mig. Att veta vem jag är. Att tycka någonting. Behöver inte bara vara gott. En åsikt är det enda jag begär av dig. Av er. Av omgivningen.

Vill inte lämna världen omärkbart när det väl sker. Vill att det ska bli stort. Ståtligt. Pampigt. Med mängder av folk som hyllar det liv jag levt. Visar vad jag åstadkommit. Vad jag gjort för dem. Hur jag lyckats beröra min omgivning. Inte bara fysiskt. inte bara i känslomässiga stunder. Med ord. Med handling. Med Storhet. Med ett öppet sinne. Jag vill kunna beröra dig på alla plan. Jag vill ge dig något. Något för värdefullt att kasta bort. Något som ingen annan kan ge dig. Vill ge dig en tanke. En omställning i livet. Vilken tanke som helst, om så en tvångstanke...

Tänker ofta på alla dessa ansikte man möter varje dag. Hur många av dem minns du när du lägger dig till sängs på kvällen? Kan du räkna upp dem? Vilka är det du minns, och varför minns du dem?

Jag vill vara ett ansikte att minnas. Jag vill ge dig ett intryck. Ge dig något när du möter min blick... Jag vill skänka dig något. Skänka dig något mer än bara de få sekunder som din blick möter min, intensivt, snabbt, i förbifarten, kanske första gången, enda gången, sen aldrig mer igen...






"De flesta vet priset på allt, men inte värdet av något"

- Please god, if you can´t make me thin, please make my friends fat!!

Det märks att jag mår bra. Äter i mängder. Haha. Men det verkar inte göra ngt. De göra mina vänner med om jag får be. Beach 2008? Va e de? Ska jag vara där? Jaja, det ordnar sig alltid. Kommer bli en grym sommar i vilket fall som helst, och idag kom vårkänslorna på riktigt.

Förutom en P-böter på 600:- idag så mår jag bra. Denna torsdag kommer bli fin. Lika fin som förra *harkel*...Rögle spelar iaf mot Mora ikväll. Tror och hoppas på att det blir elitserien för dem nästa. Absolut. Nu e de deras tur. Ängelholm "- We are all the winners, we are all the best." Vi håller alla våra tummar, korsar alla våra fingrar, sparkar lycksparkar vart vi än vänder oss och kramar tv-kontrollen av spänning. Vi e med er i 60 minnesvärda minuter hur det än går, det kan jag lova er!

Sitter inomhus. Varför? Vet inte. Ska ut. E påväg ut. Måste ut. E ledig. Välförtjänt ledighet efter inställningarna igår på jobbet. Men de fixade vi bra. Bättre än någonsin. Beröm i massor vilket känns bra. Jag och Anja, med en inringd förstärkning av Camilla Olsson. Vilket team. De e vad jag kallar teamwork! "ANS - JEE - CAO" Kunde nog inte bli bättre...

Nu e de dags för mig att slänga av mig vinterjackan, springa ut i vårsolen och hoppla rundor likt plåtniklas å hans vänner i väntan på morgondagen..!

Oj, hur ska jag börja?
Vilken helg får jag väl börja med att säga.
Stockholm. Gamla Stan. Andreas. Karina. Jag. Massa folk. Fest. Shopping.
Pengar i all ära, men ibland tar dem också slut har vi fått lära oss.

- SLUT PÅ KONTOT !

Det var alltså inte bara ett roligt klipp från HippHipp? Jag som var bergsäker på att pengar växte som på träd.
Anar att många som läser detta även skådat bilderna från Sthlm på FaceBook. Inte många bilder och tyvärr glömmer man ta kort från de roligaste tillfällena, men vi fick iaf ner lite.

Förmodligen var det roligaste på hela resan 2 speciella moment:
1 - Lördags morgon. 2 - Söndag eftermiddag.

Nu frågar ni er vad som hände då? Och som alltid så är en återberättelse aldrig ens hälften så kul som stunden i sig. Men ett tappert försök till en halvdan återberättning ska väl göras.

Kom upp till Sthlm på fredag em/kväll. Andreas hämtar på Bromma. Innan dess stöter man helt otippat på en gammal vän på flygplatsen. Kul. I vilket fall som helst så bar det av till Gamla stan och Andreas kära lägenhet. Love it. Vi dumpade våra väskor och gick ner till Italienska restaurangen på hörnet. Här blev det mat. God mat! Sen systembolaget. Såklart! Ingen helg utan fest. Inhandlade 1 flaska Bacardi Apple, 1 Flaska vitt vin - Foot of Africa, samt en flaska mousserande vin/champagne. Mumma.
Med systemetpåsarna i högsta hugg bar det av tillbaka till GS.

Här blev det till att börja grogga. Jag å Kina. Sminkning å på med partykläderna. Å vid 24-tiden så var det Soap Bar som gällde. En rask promenad och vi var inne. Dans i all ära. ROCK ´N ROLL !! Nu var vi precis som Uggla; kungar i baren. Cosmopolitan flödade, likaså shotarna. Korten drogs å kvitton skrevs under så pennorna glödde. Vimmel. Folk. (Stockholmare tycks älska oss skåningar). Inte konstigt dock.
Anyway, Soap Bar stängde kl.03.00 och med ett glatt nyfunnet gäng grabbar begav vi oss mot Sturekompagniet. Självklart inget problem för mig och Kina att komma in, men när de blev dags för grabbarna så var de helt plötsligt "för fulla" !??! Så vi vände i dörren och kom på den brillianta idén: McDonald´s.

Så in i kön å trängas med alla 08-or och "stockholmsinvandrarna" = Turisterna.
Även här stötte man på en gammal vän helt otippat. Sebbe. Trevligt. Så efter lite snack så hoppade vi in ett gäng i en taxi..fortfarande med maten på våra röda McDonald´s brickor i händerna. And off we went. Hammarby sjöstad nästa stopp. Här blev de efterfest. Party all night long. Nästa morgon var det båten till söder. Sen en helt oförglömligt och hysteriskt rolig promenad från söder till GS. Iklädda kortkort och pumps med sminket från gårdagen så blev de en "walk of shame" tillbaka till GS och järntorget för en efterlängtad fika med skratt så tårarna sprutade när vi pratade om hur vi precis:
- Vandrat genom terräng, korsat huvudleder, klättrat över stängsel, sprungit på kullersten, vandrat runt berg och nästintill simmat över vattnet...och observera: - Iklädda vars en kort kjol, strumpbyxor, tunn jacka och vars ett par höga pumps på fötterna!!! - STRONGT !

Sen blev de väl bara en snabb runda hem och faktiskt bara byta kläder. Sen vart de shopping för mig och Kina tillsammans med Andreas och Gabriel. Hur kul som helst. Å en underbart god thai buffé avnjöts även under eftermiddagen. Efterföljt av lite sol nere vid vattnet.

Sen var det bara på det igen. varpå jag och Karina tömde det sista av vad som fanns kvar i systemetkassen. Sen utgång - Soap Bar...IGEN!
Lika glada, lika fulla och lika roligt hade vi. Sen var det planerat att gå in på Berns eftersom vi var uppskrivna där, men ack nej. En för full och den andra med nya skor och skavsår fick det bli en vinglig promenad hem till GS.
En vaken Andreas som hälsade oss välkomna hem med häpnad över att vi skulle sova hemma och inte dra på ngn go efterfest. Men så blev det. Kina och jag skedade oss igenom natten i Andreas säng. Mys.

Söndagen startade hurtigt nog med en powerwalk genom stockholm. 1,5h. Svettigt. Nödvändligt. Dock bara för mig och Andreas eftersom Karina fortfarande låg kvar i sängen med en bakfylla som hette duga. Fick köpa hem en pizza till det lilla livet. Sen va de dags för shopping och en fruktansvärt hysteriskt rolig eftermiddag följde. En hemskt efterlängtad Ceasar Sallad. Fototagning i all ära. Shopping. Fika...och om jag berättar om ett: "tack för varmt deltagande"-kort som Andreas fick tillsammans med ett par väl valda och hjärtliga presenter, då kortet som eg. hörde hemma på en begravning fick oss att vika oss av skratt. Kan ni kanske fundera ut hur kul vi haft och hur sjuk sjuk sjuk bakfyllehumor vi haft denna eftermiddag.

En natt till hos Andreas, sen bar det iväg hem mot skåne och det vardagliga livet. Jobb jobb å jobb.

Men detta kommer göras om inom en snar framtid. Dock med betydligt mer pengar på fickorna så att "pappa mus" slipper putta till nån tusing! Haha..





Ohh, Karina min vän. Tack för en underbar helg. Love u. Puss

Hur kommer det sig att alla tjejer tar på mascara med munnen öppen? Konstigt. En märklig vana. En vana som innefattar hela världens kvinnliga befolkning. Är det något som skulle göra sminkningen lättare egentligen? Eller bara en fix idé som märkligt nog alla kvinnor lyckats fånga?
Vi kvinnor är ett märkligt folk. En komplicerad art. Om det nu var så att vi faktiskt kom till av en mans revben, hur kommer de då sig att de sämsta på denna jorden att förstå sig på oss är just män? Borde dem inte ha fröståelse för hur vi beter oss?

Har än idag inte träffat en man som vet hur en kvinna ska hanteras på riktigt. Framförallt inte hur hon tänker. Inte en heterosexuell man iallafall. När vi ändå talar om sexualitet, hur kommer det sig att det finns män som anser sig homosexuella och i och med det förstår sig på oss kvinnor på ett helt annat plan? Är inte det märkligt? Skulle det vara lättare att förstå oss om man älskade sitt eget kön? Tänk dig en man som älskar en man, hur kommer det sig att han, som inte har något till övers för oss kvinnor, precis vet vad vi vill ha och hur vi ska få det?


Homo. Gay. Bög. Lebb. Flata....Kärt barn har många namn!


Borde då egentligen inte det perfekta förhållandet innefatta två kvinnor eller två män? Som helt och fullt förstår sig på varandra och varandras handlande i olika situationer?
Nu är jag ju dock inte homosexuell, men tanken slog mig att det måste vara ganska mycket lättare? Fast å andra sidan så hade de inte funnits så mycket att utforska. Tråkigt. Halvt värdelöst. Jag älskar ju män!

Så var man hemkommen från Kundfesten på Marina Plaza i Helsingborg. Uppklädd till tårna som vanligt i sin uniform. Stod i garderoben med Viktoria & Annika hela kvällen. Allt eftersom kvällen gick han man inte bara bli hungrig utan man drog på sig en förkylning som inte var utav denna värld. Huvva ! Skavsår av mina pumps. Inte för att de är obekväma, mer fär att man trippade runt på tårna för att undvika att kasa omkull på det otroligt hala golv som låg i garderoben. Men man ska inte klaga. Det utgick betalning under kvällen, samt att man blev bjuden på en massa god mat.. Sen fick man ju nöjet att träffa en massa trevliga kunder med. Och för de som inte redan var passagerare hos oss så gjorde vi nog ett bra intryck kan ja tänka mig. Dock ville jag bara hem och lägga mig ner, men man var tvungen att stå. Så de kan va.

Dock inte fullt så kul att stå ensam på knutpunkten iklädd denna uniform kl.23.35. Utstirrad. Frusen. Ensam och öm i kroppen. Men de gick..
Nu var man iaf hemma igen och ja klarade mig fint även denna gången. Sängen lockar mig något helt enormt nu. Måste bara samla kraft för orken att tvätta av mig sminket. Men de kommer väl en tid för det med. Känner mig dock mindre lockad till att gå upp kl.07.00 imorgon bitti för att köra slutspurten på Close-Up. Men plikten kallar. Chefen ringde. Och som ja brukar säga, Jobb e jobb även om ja jobbar hemma med tidningen.
Så nej, nu e de nog hög tid för min sköna säng att göra sitt. Ska kalla på John blund. Somna gott till hans sömnmedel, utmattning. Ska bara ligga å längta efter helgen. Stockholm here we come again. 1 day to go !!


- Mina flickor i full färd med att vika flygplan !





Love Miss J

Star wars i Ängelholm!

Titta upp när du hör Golden Air / Kullaflygs SAAB 2000 plan ( SE-LTX ) flyga förbi över Ängelholm.
Nu är nämnligen Star wars påväg ovan molnen.
Redan nu har man hört ett antal roliga skämt från både tornet, värdinnor och piloter.
Nedan följer bara ett urval av dessa.. kanske inte helt rätt, men poängen är iaf med, och de e ju det som ör huvudsaken.


" - Golden 3104, contact the dark side on 124 decimal 1"
" - Golden 3104, line up on runway 19....may the force be with you..!!"


Min idé är nu att nästa gång man flyger vårt kära LTX så skulle värdinnan vara utklädd til prinsessan Leia och cokpit skulle givetvis bjuda på sig själv och då föreställa Darth Vader och Luke Skywalker.. hade inte det varit coolt så säg! Vi hade i varifall blivit det flygbolag som alla pratar om inte bara en vecka framöver..

Har kännt mig helt handlingsförlamad. Nästintill handikappad då blogg-sidan legat nere för underhåll. Bah!
Man har alltså inte kunnat skriva alls. Bara läsa gamla inlägg. Gissa hur jag irrat omkring här hemma under dessa omständigheterna!

Vad har då hänt sen sist? Jadu en hel del får jag lova. Men tyvärr är inte ens hälften bloggbart.
Har iaf varit helg. Party med Kinisen. Lovely.

Lördagen började på Torstens då det som bara skulle varit en fika med kaffe blev till en fika med först kaffe, som senare byttes ut till "kaffegög" som sen blev till ett glas vin som slutade med att Jessica sisådär runt halv åtta tiden på kvällen vinglade lite mer än lätt hemåt för att duscha å sminka sig inför den kommande kvällen. Så efter ett tappert försök i att se hyffsat snygg ut vandrade jag och Elina hem till Karina för att fortsätta festen. Efter Elinas och min framgångsrika insatts i att dela på en Baginbox rödtjut så bar det av mot 57:an/Paletten för nattbestyren. Vilket verkligen blev en helkväll utan dess like.

Är man full eller är man salongsberusad om man står i baren å babblar engelska med en person som man senare får veta är en svensk kille?
- Men vaffasen gör det? Duktigt kul. Å man fick övat på engelskan också!
Anyway, natten blev till dag och klockor ställdes om för fullt på fyllan. Men kul hade vi ( även om det blev en timme senare än beräknat ). Inte mig emot dock. Men de vet ni redan. Ju längre desto bättre. Oftast. Dessutom brukar den sista timmen innan hemgång vara den bästa.. hrmm

Dagen efter mådde man faktiskt bra!! ( vilket iof jag alltid gör, tro det eller ej ).
Blev matrunda a´la Ängelholm.
Började med en Pizza på kirris med Kina, för att fortsätta med kaffe, kaka å annat gott på Espresso house. Dock denna gången i sällskap med Frida och Mattias också ( som vi förövrigt saknar massor på Kullaflyg ).
Inte allt för långt därefter blev det ceasar sallad ( och för att inte låta för nyttig så måste det erkännas att det även blev ett helt gäng pommes med aioli till förrätt också ) allt detta på Tres Amigos med Frida.
Andreas kom också förbi en sväng och efter det att Frida begett sig så stannade vi kvar och tog vars ett glas rött.
Kvällen fortsatte med en Irish på Saloon, och vad trevligt det faktiskt blev. En söndag som en söndag ska hanteras. Kunde lägga mig med gott samvete, dock aningen för mätt, men de va de värt! Defenetivt!!


"Kaffe är som kärleken. Man älskar det brunt, blont eller svart men utan undantag hett !!"