Hur ser du ljuset ?
Jag vill hjälpa. Vill hjälpa männisor som mår dåligt. Som har ett problem för stort för dem själva att lösa. Jag gör det omedvetet. Hamnar alltid där. Försätter mig i sådana situationer....
Vem vet om vi e födda till denna världen av en mening? Kanske ska vi bara leva. Ha kul. Kanske är det ett prov. En kvalificering till det riktiga livet. Det livet vi får när vi dör. För hur vet Du att detta är livet? Livet kanske är döden? Konstigt hur hjärnan kan spöka och ställa de lustigaste frågor som ja inte visste fanns i mitt huvud.
Jag tror iaf att om jag har en mening här i livet så är jag född till denna värld för att ge någons meningslösa liv mening igen. Jag är säker på det. Jag har kännt dragningskraften till hjälplösa människor länge. Hjälp i olika stadier. På olika plan. Syns inte alltid på ytan. Men den lilla lilla ynkliga insidan är den som avslöjar dig. Min kropp har en radar för sådana personer, varesig jag vill det eller ej. Jag finner dem i den största folkmassa. Jag ser dem rakt i ögonen och vet att Du - DU behöver MIG. Du vet bara inte om det än. Du vet inte alltd om att du behöver hjälp. Och ibland vill du bara inte inse det. Din stolthet gör dig illa. Den drar dig längre och längre ner. Den tynger ditt hjärta så mycket att det snart inte orkar pumpa mer.
Det finns bara ett problem. Jag drar ner mig själv. Jag tynger ner mitt eget inre. Jag tar på mig så mycket av din rädsla, av din olycklighet, av din ångest, att jag skadar mig själv på vägen.
Men tydligen är det värt att offra. Det är värt det, för jag vet att jag är så pass stark att jag tar mig ur det igen. Jag är bättre på det än du. Jag vet att jag kan hjälpa. Jag har bevis på det. Jag har räddat ett liv en gång. Eller iaf drygat ut det. Jag kan bara hjälpa dig upp, du måste själv se till att stå kvar. Ett liv är mycket värt. Om så inte för den personen själv, så iaf för dess omgivning.
- Ljuset i tunneln är inte alltid ett tåg, det kan vara vägen ut..Hur ser du ljuset ?
Vem vet om vi e födda till denna världen av en mening? Kanske ska vi bara leva. Ha kul. Kanske är det ett prov. En kvalificering till det riktiga livet. Det livet vi får när vi dör. För hur vet Du att detta är livet? Livet kanske är döden? Konstigt hur hjärnan kan spöka och ställa de lustigaste frågor som ja inte visste fanns i mitt huvud.
Jag tror iaf att om jag har en mening här i livet så är jag född till denna värld för att ge någons meningslösa liv mening igen. Jag är säker på det. Jag har kännt dragningskraften till hjälplösa människor länge. Hjälp i olika stadier. På olika plan. Syns inte alltid på ytan. Men den lilla lilla ynkliga insidan är den som avslöjar dig. Min kropp har en radar för sådana personer, varesig jag vill det eller ej. Jag finner dem i den största folkmassa. Jag ser dem rakt i ögonen och vet att Du - DU behöver MIG. Du vet bara inte om det än. Du vet inte alltd om att du behöver hjälp. Och ibland vill du bara inte inse det. Din stolthet gör dig illa. Den drar dig längre och längre ner. Den tynger ditt hjärta så mycket att det snart inte orkar pumpa mer.
Det finns bara ett problem. Jag drar ner mig själv. Jag tynger ner mitt eget inre. Jag tar på mig så mycket av din rädsla, av din olycklighet, av din ångest, att jag skadar mig själv på vägen.
Men tydligen är det värt att offra. Det är värt det, för jag vet att jag är så pass stark att jag tar mig ur det igen. Jag är bättre på det än du. Jag vet att jag kan hjälpa. Jag har bevis på det. Jag har räddat ett liv en gång. Eller iaf drygat ut det. Jag kan bara hjälpa dig upp, du måste själv se till att stå kvar. Ett liv är mycket värt. Om så inte för den personen själv, så iaf för dess omgivning.
- Ljuset i tunneln är inte alltid ett tåg, det kan vara vägen ut..Hur ser du ljuset ?
Kommentarer
Trackback
