11 dagar ...
11 dagar är slut. 11 dagar av arbete och nöje. 11 dagar av konstant leende. Av glädje. 11 dagar av utmattning. 11 dagar av dåliga matvanor och ytliga och lätträknerliga sömntimmar. 11 dagar av galenskaper. 11 dagar av upplevelser. 11 dagar av oförglömligt leverne. 11 dagar av inetsade minne för livet....
jag hade kunnat fortsätta i evigheter med att räkna upp vad vi gjort. Räkna upp vad som gjort mig lycklig och fått mig på bra humör. Vad som fått mig att se ut som 7 otroligt svåra år när jag anlände tillbaka till hem-arenan ängelholm i måndags. Vad som fått mig att inte tänka på tråkigheter i min vardag. Vad som gjort att jag dessa senaste 11 dagar i Båstad inte kunde göra någonting annat än skratta och leva livet. Jag kan inte annat än tacka Annika för att hon gav mig chansen att prova på något nytt. Något som jag till en början tvekade på om jag verkligen ville göra på min semester. Arbeta!
- Men nu kan jag bara säga som det är : "Man ångrar bara det man aldrig gjorde" - TACK!!
Så vad handlade det om? Vad gjorde vi? Vad hände? Vem är de andra? Jessica och tennis?
- Jag vet att frågorna är många, men jag lovar att jag har lika många svar.
Till att börja med så bodde vi på hotel båstad uppe vid statoil för er som känner er hemma i bjäretrakterna. 6 tjejer i ett rum. Dock ibland fler när det då och då gästspelades med visiter. Men ordinarie inventarier var alltså Tess, Sandra, Carolin, Charlotte, Elina och Jag.
När man bor 6 tjejer i ett rum så kan ni förstå att man aldrig får chans till sömn. Inte en vecka som denna. Var det inte den ena som skulle upp och jobba tidigt så var det den andra. Och hade man väl gått hem och lagt sig i tid ( vilket iof aldrig hände mig ), så var det alltid någon som kom hem ragglandes i tid och otid. Ett badrum som alltid var upptaget. Ingen helkroppsspegel, vilket är ett krav om man är tjej. Ja, ni förstår problemet..
Men när det gäller 11 dagar så är detta saker man får ta. Saker man inte tänker på för stunden, men som man förstår med tiden att man aldrig skulle hanterat i några längre perioder. Men jag skrattade åt det mesta. Det är många minnen som kommer stanna med mig länge länge.
Vi jobbade på Players inne på Hotell Skansen. Här hade vi hand om alla Tennis spelarna när de inte tävlade eller sov. Det var i vår Lounge som de hade sin relax och sin sociala tid. Vi hjälpte dem med allt. För de 4 som var placerade i Loungen var det till att serva dem med mat, dricka, mysig stämning, harmonisk omgivning, stora leende så att de kände sig hemma och framförallt vara nära tillhands om de behövde något eller kanske bara ville prata med någon.
För oss andra 4 som jobbade på Office så var det samma sociala förmåga som krävdes, samma harmoniska omgivning att omringa dem med, men samtidigt ge dem trivsel och serva dem med allt från att skicka deras tvätt på kem. till att boka flygresor, boka middagsreservationer, skicka iväg dem för transport på golf, hjälpa dem boka banor för övning, fixa någon att träna tennis med osv osv. Det fanns egentligen inte några direkta direktiv för vad vi skulle göra, det var mer att vi skulle finnas tillhands för dem så att deras visit i Båstad blev så trevlig och lyckad som möjligt. Jag tror med största sannolikhet på att vi alla tillsammans skapade ett nirvana för dem under deras vistelse hos oss.
När vi inte jobbade så var det Pepes Bodega, Loft eller Sand som gällde. En vanlig kväll brukade se ut som så att vi stannade på kontoret tillsammans med de som jobbat sent, samt de spelare och coacher som fortfarande var kvar. Bytte om, drack "te" tills det var tomt i loungen och det var dags att bege sig ut i natten. Sen blev det oftast så att man hamnade i någon svärm av trevliga tennisspelare, fastnade i någon konstig konversation så att natten passerade i ett kick och det var dags att bege sig hemåt. Iaf till en början på veckan, (innan alla dryga stockholmare hade anlänt till tennisidyllen för att spruta plånböckerna tomma på pengar och fulla med champagne.)
När 08:orna anlände var det mest jobbigt att vistas på både loft och Pepes, så vi började gå till Sand, som iof var lika drygt, men dock aningen bättre. Vi hade varandra vilket räckte långt om länge. Vad mer behöver man än en stor grupp med super snygga, super sociala och helt underbara och trevliga tjejer? Och inte till råga på det.. tjejerna kunde dansa också... De ni!
Så förutom fest och jobb då? Ja, de har väl egentligen inte funnits tid till så mycket annat. Vi provade på stranden ett par gånger, men vädret var inte tillräckligt för att arbeta på någon solbränna, så vi struntade i det.
Försökte mig på att titta på tennis flertalet gånger. Det gick bra. Bortsett från 2 matcher i slutspurten, varpå jag var så trött att jag somnade sittandes och höll på att trilla av stolen. Hörde att detta var ett vanligt fenomen, då Tess också somnat under en spelande match.
En del bloopers har vi fått höra under dagarna. Nog så tror jag att många av dem skedde av ren utmattning. Hjärnan slutade tänka och tröttheten smög sig på. Jag menar hur förklarar man annars att Annika Perger står och sak förklara någonting som hon tycker är bäst och säger då istället: - Jag är bäst!, Nog för att Annika faktiskt ÄR bäst. Men det är inte riktigt vad man är van att höra folk stå och predika om..och på arbetstid dessutom!
Sen har vi Carolin som ska ge ut bollar till en tennisspelare som varit och frågat om bollar tidigare. Caroline säger då: Vill du ha dina bollar nu? Tennisspelaren säger ja varpå Carolin genast svarar: Vill du ha sex nu på en gång?
Ja, vad har vi mer? Elina har iaf tagit SM i morgonfylla. Elina går till jobbet fullare än jag varit på kvällarna. Kommer till jobbet ikvlädd sin pappas på tok för stora mjukisdress. Ställer sig i köket och spelar "Tipp tapp" med en kökskniv mot dricksglasen. Tess entrar dörren och hör Elinas "Tipp Tapp Tipp Tapp", varpå Elina glatt påpekar för Tess att hon ska lyssna och höra hur SJUUUUKT BRA DE LÅTER !!, Inte långt senare hittar Elina på fyllan en serveringsgaffel. Och för er som har serveringserfarenhet så vet ni hur stora dessa gafflar är. Elina studerar länge gaffeln och utbrister sen till Tess: - Tess förstår du hur sjuuukt mycket mat man kan få in i munnen med denhär!!! (och trycker in gaffeln imunnen). Tess garvar. När Elina diskat av gaffeln får hon syn på en vanlig matgaffel. Tittar på båda gafflarna och spänner sen ögonen i den mindre gaffeln och säger: - Ja, nu e du inte så kaxig längre va?! - Jag tror att alla anar följderna på Elinas underliga beteende. Just precis. Elina blir hemskickad för tillnyktring i sängen. (Hon vaknade 17.30 och undrade vart vi var. Bra Eina, du tillhör eliten!! )
Det finns mycket att rabbla. Och mycket tillägg kommer att göras. Men ögonen börjar tröttna, säkert på samma sätt som ni börjar lessna på läsningen. Trots att jag skrivit för kung och fosterland har jag inte ens summerat 20% av de 11 dagar jag levt i harmoni med mig själv och min omgivning. Inte ens Mitt och Tess söndagsparty med efterfest hos Rapparen Petter & Co har nämnts. Inte anledningen till att Tess och jag kommer hemglidandes till Hotellet med vars en gigantisk pokal i våra händer. Varför jag fick tillkalla doktor till kontoret. Varför mina fingrar ständigt utsattes för blödande skärsår. Inte varför Vi tömde 10 liters champagnen på Loft i ett kick. Varför det hängde dasande tröjlösa män i takribborna sista kvällen. Varför "Polisen" stampade in i vårt hotellrum mitt i natten med en öl i handen. Ni har inte fått höra om Fredrik Kempe och Vincero, varför låten skär i våra hjärtan. Varför vi inte fick glömma att ringa våra mammor emellanåt. Men visst får vi spara lite till ett senare tillfälle. Ty den som väntar på något gott.... ellerhur?
jag hade kunnat fortsätta i evigheter med att räkna upp vad vi gjort. Räkna upp vad som gjort mig lycklig och fått mig på bra humör. Vad som fått mig att se ut som 7 otroligt svåra år när jag anlände tillbaka till hem-arenan ängelholm i måndags. Vad som fått mig att inte tänka på tråkigheter i min vardag. Vad som gjort att jag dessa senaste 11 dagar i Båstad inte kunde göra någonting annat än skratta och leva livet. Jag kan inte annat än tacka Annika för att hon gav mig chansen att prova på något nytt. Något som jag till en början tvekade på om jag verkligen ville göra på min semester. Arbeta!
- Men nu kan jag bara säga som det är : "Man ångrar bara det man aldrig gjorde" - TACK!!
Så vad handlade det om? Vad gjorde vi? Vad hände? Vem är de andra? Jessica och tennis?
- Jag vet att frågorna är många, men jag lovar att jag har lika många svar.
Till att börja med så bodde vi på hotel båstad uppe vid statoil för er som känner er hemma i bjäretrakterna. 6 tjejer i ett rum. Dock ibland fler när det då och då gästspelades med visiter. Men ordinarie inventarier var alltså Tess, Sandra, Carolin, Charlotte, Elina och Jag.
När man bor 6 tjejer i ett rum så kan ni förstå att man aldrig får chans till sömn. Inte en vecka som denna. Var det inte den ena som skulle upp och jobba tidigt så var det den andra. Och hade man väl gått hem och lagt sig i tid ( vilket iof aldrig hände mig ), så var det alltid någon som kom hem ragglandes i tid och otid. Ett badrum som alltid var upptaget. Ingen helkroppsspegel, vilket är ett krav om man är tjej. Ja, ni förstår problemet..
Men när det gäller 11 dagar så är detta saker man får ta. Saker man inte tänker på för stunden, men som man förstår med tiden att man aldrig skulle hanterat i några längre perioder. Men jag skrattade åt det mesta. Det är många minnen som kommer stanna med mig länge länge.
Vi jobbade på Players inne på Hotell Skansen. Här hade vi hand om alla Tennis spelarna när de inte tävlade eller sov. Det var i vår Lounge som de hade sin relax och sin sociala tid. Vi hjälpte dem med allt. För de 4 som var placerade i Loungen var det till att serva dem med mat, dricka, mysig stämning, harmonisk omgivning, stora leende så att de kände sig hemma och framförallt vara nära tillhands om de behövde något eller kanske bara ville prata med någon.
För oss andra 4 som jobbade på Office så var det samma sociala förmåga som krävdes, samma harmoniska omgivning att omringa dem med, men samtidigt ge dem trivsel och serva dem med allt från att skicka deras tvätt på kem. till att boka flygresor, boka middagsreservationer, skicka iväg dem för transport på golf, hjälpa dem boka banor för övning, fixa någon att träna tennis med osv osv. Det fanns egentligen inte några direkta direktiv för vad vi skulle göra, det var mer att vi skulle finnas tillhands för dem så att deras visit i Båstad blev så trevlig och lyckad som möjligt. Jag tror med största sannolikhet på att vi alla tillsammans skapade ett nirvana för dem under deras vistelse hos oss.
När vi inte jobbade så var det Pepes Bodega, Loft eller Sand som gällde. En vanlig kväll brukade se ut som så att vi stannade på kontoret tillsammans med de som jobbat sent, samt de spelare och coacher som fortfarande var kvar. Bytte om, drack "te" tills det var tomt i loungen och det var dags att bege sig ut i natten. Sen blev det oftast så att man hamnade i någon svärm av trevliga tennisspelare, fastnade i någon konstig konversation så att natten passerade i ett kick och det var dags att bege sig hemåt. Iaf till en början på veckan, (innan alla dryga stockholmare hade anlänt till tennisidyllen för att spruta plånböckerna tomma på pengar och fulla med champagne.)
När 08:orna anlände var det mest jobbigt att vistas på både loft och Pepes, så vi började gå till Sand, som iof var lika drygt, men dock aningen bättre. Vi hade varandra vilket räckte långt om länge. Vad mer behöver man än en stor grupp med super snygga, super sociala och helt underbara och trevliga tjejer? Och inte till råga på det.. tjejerna kunde dansa också... De ni!
Så förutom fest och jobb då? Ja, de har väl egentligen inte funnits tid till så mycket annat. Vi provade på stranden ett par gånger, men vädret var inte tillräckligt för att arbeta på någon solbränna, så vi struntade i det.
Försökte mig på att titta på tennis flertalet gånger. Det gick bra. Bortsett från 2 matcher i slutspurten, varpå jag var så trött att jag somnade sittandes och höll på att trilla av stolen. Hörde att detta var ett vanligt fenomen, då Tess också somnat under en spelande match.
En del bloopers har vi fått höra under dagarna. Nog så tror jag att många av dem skedde av ren utmattning. Hjärnan slutade tänka och tröttheten smög sig på. Jag menar hur förklarar man annars att Annika Perger står och sak förklara någonting som hon tycker är bäst och säger då istället: - Jag är bäst!, Nog för att Annika faktiskt ÄR bäst. Men det är inte riktigt vad man är van att höra folk stå och predika om..och på arbetstid dessutom!
Sen har vi Carolin som ska ge ut bollar till en tennisspelare som varit och frågat om bollar tidigare. Caroline säger då: Vill du ha dina bollar nu? Tennisspelaren säger ja varpå Carolin genast svarar: Vill du ha sex nu på en gång?
Ja, vad har vi mer? Elina har iaf tagit SM i morgonfylla. Elina går till jobbet fullare än jag varit på kvällarna. Kommer till jobbet ikvlädd sin pappas på tok för stora mjukisdress. Ställer sig i köket och spelar "Tipp tapp" med en kökskniv mot dricksglasen. Tess entrar dörren och hör Elinas "Tipp Tapp Tipp Tapp", varpå Elina glatt påpekar för Tess att hon ska lyssna och höra hur SJUUUUKT BRA DE LÅTER !!, Inte långt senare hittar Elina på fyllan en serveringsgaffel. Och för er som har serveringserfarenhet så vet ni hur stora dessa gafflar är. Elina studerar länge gaffeln och utbrister sen till Tess: - Tess förstår du hur sjuuukt mycket mat man kan få in i munnen med denhär!!! (och trycker in gaffeln imunnen). Tess garvar. När Elina diskat av gaffeln får hon syn på en vanlig matgaffel. Tittar på båda gafflarna och spänner sen ögonen i den mindre gaffeln och säger: - Ja, nu e du inte så kaxig längre va?! - Jag tror att alla anar följderna på Elinas underliga beteende. Just precis. Elina blir hemskickad för tillnyktring i sängen. (Hon vaknade 17.30 och undrade vart vi var. Bra Eina, du tillhör eliten!! )
Det finns mycket att rabbla. Och mycket tillägg kommer att göras. Men ögonen börjar tröttna, säkert på samma sätt som ni börjar lessna på läsningen. Trots att jag skrivit för kung och fosterland har jag inte ens summerat 20% av de 11 dagar jag levt i harmoni med mig själv och min omgivning. Inte ens Mitt och Tess söndagsparty med efterfest hos Rapparen Petter & Co har nämnts. Inte anledningen till att Tess och jag kommer hemglidandes till Hotellet med vars en gigantisk pokal i våra händer. Varför jag fick tillkalla doktor till kontoret. Varför mina fingrar ständigt utsattes för blödande skärsår. Inte varför Vi tömde 10 liters champagnen på Loft i ett kick. Varför det hängde dasande tröjlösa män i takribborna sista kvällen. Varför "Polisen" stampade in i vårt hotellrum mitt i natten med en öl i handen. Ni har inte fått höra om Fredrik Kempe och Vincero, varför låten skär i våra hjärtan. Varför vi inte fick glömma att ringa våra mammor emellanåt. Men visst får vi spara lite till ett senare tillfälle. Ty den som väntar på något gott.... ellerhur?
Kommentarer
Trackback
