Perfekt world
"Att ångra sina erfarenheter är att hejda sin utveckling"
Pratade precis med Tina. Tina J Gannes. Min gifta väninna. Wounderful. Teknikens under. Skype!! Vilken uppfinning. Perfekt. Kan se varandra och prata precis som om hon skulle suttit i soffan mitt emot mig. Känns märkligt. Overkligt. Kul å se henne, och inte minst att ta upp kontakten lite bättre igen. Har varit dålig på det. Riktigt dålig. Men de blir väl så antar jag. När hon bor i Amerika och inte har en mobiltelefon man kan ringa så är det lätt att man halkar iväg i det vanliga livet och inte tänker på allt de där runtomkring som man mister. Men nu ska de bli ändring på det. Funderar starkt på å ta en resa till NY. När det finns utrymme till det. Tid & pengar. Hälsa på dem. Alex & Tina. Vilket par. Perfekta för varandra verkar det som. Hon ser lycklig ut. Skönt. Önskar henne allt det bästa i livet.
Vi pratade om ålder och jobb bland annat. Vi börjar bli vuxna nu. Tiden rinner lätt iväg. 25 år. en fjärdedels väg till döden. Halvvägs till 50. Undrar just vad man gör om 25 år. Vem man bor med. Om man bor med någon. Vad man jobbar med eller om man jobbar överhuvudtaget. Eller om man ens lever. Vem och vad man lever för. Har man barn? Hur många? Är man fortfarande frisk? Bor man kvar i Änglahåla? Har jag kvar min lägenhet som jag älskar så mycket eller bor man i hus? Är föräldrarna kvar i livet? Vad gör min systers barn? Är dem lika söta och underbara som de är idag? Det finns ofantligt många frågor, men såklart lika många svar som kommer bli klarare och klarare med åren. En efter en kommer de att besvaras allt eftersom klockan tickar. En dag är dem alla besvarade. Förhoppningsvis.
Jag är otålig av förväntan inför framtiden samtidigt som att jag vill ta mig fram i snigelfart. Man har bara ett liv. Vill ta tillvara på det. Vill inte att det ska rusa förbi likt ett tåg på räls. Vill se mig omkring. Uppskatta allt jag ser. Alla jag ser. Vill berika mitt liv med kärlek och underbara ting. Men samtidigt kan man inte leva i en dröm. Varje liv har en vardag och varje helg har ett liv i sig. Jag vill inte somna in och veta att jag missat en massa saker som jag aldrig hade tid, ork, pengar eller mod till att göra. Vill göra allt. Vill göra allt möjligt. Vill leva för dagen. Men samtidigt inte försumma morgondagen. Vill heller aldrig glömma gårdagen. Gårdagen är det vi minns såsom morgonadagen är den jag varje kväll vill tänka ut hur jag ska göra till den bästa någonsin...
Pratade precis med Tina. Tina J Gannes. Min gifta väninna. Wounderful. Teknikens under. Skype!! Vilken uppfinning. Perfekt. Kan se varandra och prata precis som om hon skulle suttit i soffan mitt emot mig. Känns märkligt. Overkligt. Kul å se henne, och inte minst att ta upp kontakten lite bättre igen. Har varit dålig på det. Riktigt dålig. Men de blir väl så antar jag. När hon bor i Amerika och inte har en mobiltelefon man kan ringa så är det lätt att man halkar iväg i det vanliga livet och inte tänker på allt de där runtomkring som man mister. Men nu ska de bli ändring på det. Funderar starkt på å ta en resa till NY. När det finns utrymme till det. Tid & pengar. Hälsa på dem. Alex & Tina. Vilket par. Perfekta för varandra verkar det som. Hon ser lycklig ut. Skönt. Önskar henne allt det bästa i livet.
Vi pratade om ålder och jobb bland annat. Vi börjar bli vuxna nu. Tiden rinner lätt iväg. 25 år. en fjärdedels väg till döden. Halvvägs till 50. Undrar just vad man gör om 25 år. Vem man bor med. Om man bor med någon. Vad man jobbar med eller om man jobbar överhuvudtaget. Eller om man ens lever. Vem och vad man lever för. Har man barn? Hur många? Är man fortfarande frisk? Bor man kvar i Änglahåla? Har jag kvar min lägenhet som jag älskar så mycket eller bor man i hus? Är föräldrarna kvar i livet? Vad gör min systers barn? Är dem lika söta och underbara som de är idag? Det finns ofantligt många frågor, men såklart lika många svar som kommer bli klarare och klarare med åren. En efter en kommer de att besvaras allt eftersom klockan tickar. En dag är dem alla besvarade. Förhoppningsvis.
Jag är otålig av förväntan inför framtiden samtidigt som att jag vill ta mig fram i snigelfart. Man har bara ett liv. Vill ta tillvara på det. Vill inte att det ska rusa förbi likt ett tåg på räls. Vill se mig omkring. Uppskatta allt jag ser. Alla jag ser. Vill berika mitt liv med kärlek och underbara ting. Men samtidigt kan man inte leva i en dröm. Varje liv har en vardag och varje helg har ett liv i sig. Jag vill inte somna in och veta att jag missat en massa saker som jag aldrig hade tid, ork, pengar eller mod till att göra. Vill göra allt. Vill göra allt möjligt. Vill leva för dagen. Men samtidigt inte försumma morgondagen. Vill heller aldrig glömma gårdagen. Gårdagen är det vi minns såsom morgonadagen är den jag varje kväll vill tänka ut hur jag ska göra till den bästa någonsin...
Kommentarer
Trackback
