Jessica Eklund

Ligger i min säng. Morgon. Vaknade försvånansvärt tidigt. Och medans jag funderar på livet till tonerna av I´m Yours och en underbart vacker Jason Mraz på tv:n hör jag grinden nedanför döna och vibrera. Tror de håller på att ta tag i det där. Arbetarna gör sitt jobb och försöker sig på att få ner just det där dönandet som det klagats på. (Något snille som kommit på hela den här grejjen med en helt onödigt enormt stor grind som väger x antal kilo och självklart (!) låter som en jordbävning varje gång någon entrar bakgården...)

Vill inte titta ut genom fönstret, inte dra bort rullgardinen. Vill inte se att det är dåligt väder. Hoppas fortfarande på att det är strålande solsken på min balkong. Vill ligga här ett tag till och fantisera om vad jag ska göra idag på min lediga dag i det underbara sommarvädret. Förutom att jobba på tidningen. Tror både Karina och Sofie var lediga idag också. Kul. De händer inte allt för ofta. Väldigt sällan. Så det får väl bli något kul med dem.

För övrigt så har jag det bra. Lite trött efter helgen som till råga på allt avslutades med en kraftig försening på Kullaflyg när jag och Anja jobbade (i vanlig ordning så lyckas vi alltid få teknik när vi väl jobbar ihop). Men vi ordnade det bra som vanligt. Däremot kom jag inte hem förrens närmare 23.00, och jag började kl.11.00 den morgonen. Trött. Utmattad. Sliten. Men jag hade iaf provat fotmassagestolen på jobbet som lugnade kroppen en hel del. Toppen.

Ja, sen pratade jag med Tommy i telefon i ett par timmar. Hur kul som helst. Skrattar sällan så mycket som när vi pratar. Kul. Ett skratt förlänger livet har jag hört. Så jag lär väl leva till jag är minst 100. Fast i och för sig så måste jag dra av de åren som rökningen förkortar mitt liv. Och en del år för det som gör att min kropp förtvinar eftersom jag inte tränar alls. Och kanske ett par för de dåliga matvanor jag har. Och sprit har jag hört tär på kroppen. Och sen solar jag massor och älskar det, så kanske att min hy tar stryk och påskyndar lite cancer... så vad är resultatet? -Jo, om jag fortsätter skratta ett par år till så kan ja leva till jag är minst.. typ.. 50 !! haha..

- Nädå. Jag tror på ett långt och lyckligt liv som inte handlar om hur man levt. Jag tror på ödet. Ska jag leva länge så gör jag det varesig jag haft ett par dåliga vanor i min ungdom eller ej...