It´s time to shine
Igår var vi på coctailparty. Pam å Fredrik firade sina födelsedagar med en stor tillställning. Trevligt. Underbart fint. Abbonerat Bahnhof. Men först var det mingelfest på Vestra Kyrkogatan. Riktig Sex and the city fest. Älskar fina klänningar och skor, underbara håruppstättningar, killar i kostym och fri sprit. Kan det bli bättre?
Varför är det så att män blir riktiga män så fort de hoppar i en kostym och näst intill bockar när de med en fin drink i handen går runt och hälsar på gästerna? Vilket svin som helst hade kunnat impa på mig..nästan!
Fast egentligen hatar jag kostym.. jag vet att jag säger emot mig själv. Men det är väl det som bekräftar min kluvna personlighet..eller?? Jag älskar ju egentligen den där slappa personliga stilen. En riktig man som kan bära upp ett par slitna jeans, en vanlig T-shirt, en snygg modern scarfs, ett par hippa sneakers och saken är klar.
Jessica ligger helt enkelt på golvet och bönar och ber efter denna man.. inte riktigt kanske.. men i mina tankar. Sårbarhet visar man bara innanför stängda dörrar..är det inte så? I ensamheten är sårbarheten som störst.
Kanske därför jag just ikväll sitter och spånar på mina svartaste tankar. Eller rödaste tankar? För kärlek kan vara just så..röd men med en helvetes massa svart om man inte vårdar den med ömhet och passion.
Passion växer inte på träd. Hittar man den så lås in den långt in i den du älskar. Låt honom aldrig glömma vad passion är och att den kommer att stanna mellan er två. Glömmer ni det förvandlas det där klarröda till en blodröd ton, för att sedan tippa över till att bli kolsvart..
Nu sitter jag och svamlar. Inte ens jag kan säga att jag vet vad äkta kärlek är. Har inte träffat honom..ännu. Men jag ser fram emot dagen. Fast inte nu. Jag är singel. Lever livet och mår som en prinsessa. Ska man förstöra detta redan? Jag som inte levt lycklig i mer än ett år..kanske lite till. För det där som jag trodde var en röd känsla förut var visst något mittemellan.. men det tog bara en timme för färgen att skifta.
Som en såndär känsloring.. minns ni dem? Man tog på sig en ring, och allt eftersom humöret skiftade så ändrade ringen färg. Tänk om alla hade haft en sån mitt i pannan. Vad livet varit lätt. Att veta vem man ska prata med och när. För det är inte alltid så lätt.
En blick kan lätt misstolkas. En mening kan så lätt förvrängas, och framförallt så kan en gest i all hast sänka dig. Så tänk innan du handlar, för det värsta som finns är att vakna upp med ångest. Jag har lärt mig av mina misstag.. kanske därför jag lever själv. Därför jag alltid sover själv. Och framförallt därför jag sitter här just nu..ensam och berättar för er vad jag gjort fel..
Varför är det så att män blir riktiga män så fort de hoppar i en kostym och näst intill bockar när de med en fin drink i handen går runt och hälsar på gästerna? Vilket svin som helst hade kunnat impa på mig..nästan!
Fast egentligen hatar jag kostym.. jag vet att jag säger emot mig själv. Men det är väl det som bekräftar min kluvna personlighet..eller?? Jag älskar ju egentligen den där slappa personliga stilen. En riktig man som kan bära upp ett par slitna jeans, en vanlig T-shirt, en snygg modern scarfs, ett par hippa sneakers och saken är klar.
Jessica ligger helt enkelt på golvet och bönar och ber efter denna man.. inte riktigt kanske.. men i mina tankar. Sårbarhet visar man bara innanför stängda dörrar..är det inte så? I ensamheten är sårbarheten som störst.
Kanske därför jag just ikväll sitter och spånar på mina svartaste tankar. Eller rödaste tankar? För kärlek kan vara just så..röd men med en helvetes massa svart om man inte vårdar den med ömhet och passion.
Passion växer inte på träd. Hittar man den så lås in den långt in i den du älskar. Låt honom aldrig glömma vad passion är och att den kommer att stanna mellan er två. Glömmer ni det förvandlas det där klarröda till en blodröd ton, för att sedan tippa över till att bli kolsvart..
Nu sitter jag och svamlar. Inte ens jag kan säga att jag vet vad äkta kärlek är. Har inte träffat honom..ännu. Men jag ser fram emot dagen. Fast inte nu. Jag är singel. Lever livet och mår som en prinsessa. Ska man förstöra detta redan? Jag som inte levt lycklig i mer än ett år..kanske lite till. För det där som jag trodde var en röd känsla förut var visst något mittemellan.. men det tog bara en timme för färgen att skifta.
Som en såndär känsloring.. minns ni dem? Man tog på sig en ring, och allt eftersom humöret skiftade så ändrade ringen färg. Tänk om alla hade haft en sån mitt i pannan. Vad livet varit lätt. Att veta vem man ska prata med och när. För det är inte alltid så lätt.
En blick kan lätt misstolkas. En mening kan så lätt förvrängas, och framförallt så kan en gest i all hast sänka dig. Så tänk innan du handlar, för det värsta som finns är att vakna upp med ångest. Jag har lärt mig av mina misstag.. kanske därför jag lever själv. Därför jag alltid sover själv. Och framförallt därför jag sitter här just nu..ensam och berättar för er vad jag gjort fel..
Kommentarer
Trackback
