Figursåg någon ?
En trevlig helg har passerat. Mycket fest i vanlig ordning. Fredagen gick ut på att lördagen kom att bli totalt minneslös. Solglasögon och en riktigt enorm "toppalua" krävdes för att folk inte skulle vända sig om mer än 2ggr.
Men allt detta gick inte att undgå då man vaknade bredvid Henrik Sparv, totalt vettskrämd och undrade hur f*n han hade lirkat sig in till en sängplats hos mig. Men där låg han iaf med ett försvar om att han ringt mig och jag tydligen hade släppt in honom. Trevligt. Faktiskt.
Men toaletten var väl inte den fräschaste i stan enligt Sparv som fått "snygga till" mitt i natten. Och Sovrummet såg ut som ett slagfält på morgonkvisten, när jag äntligen orkade släpa mig upp ur sängen. Sopor över hela golvet och ett minne som flög ut med allt vett på telegrafen.
Ryggen visade sig också ha haft ett finger med i leken på dansgolvet denna extraordinära fredag. Jag och Andreas hamnade, under en vad vi får hoppas tillsynes varit ett fint och graciöst danssteg, ovanpå mig när vi tillsammans miste balansen och föll rakt in i bardisken och ner på golvet. Mina helt enorma blåmärken ömmar fortfarande, och ännu kan jag inte riktgt känna doften av mitt Victorias Secret läppglans "Cupcake" utan att få klökningar, då detta samt en parfym krossades i min handväska och smetade ut sig i en kletig smet runt mitt innehåll. Så nu får man leva med att plånbok, nyklar, smink, sminkborstar och annat tingel tangel gottar sig i denna underbara doftkombination.
Lördagen var betydligt lugnare. Iaf alkoholhalten. Vilket inte var så konstigt med tanke på att jag fortfarande låg i fosterställning med andningsövningar 1h innan Sofies födelsedagsfest och hoppades på bättre tider.
Men det blev bra. Sofies födelsedags-/förfest var den bästa på länge. Ville knapt gå därifrån. Men efter en lång tids velande så lockade trots allt 57:ans premiär och vi avslutade kvällen med dans, dricka och gott snack tillsammans med en stor del andra festglada lirare.
Framåt avslutet av "75:an" blev det dock dags att promenera hemåt. Och vem mötte man inte där vid sockerbrukssnåret om inte Stor-Sparv. Så än en gång fick man sängsällskap, eftersom H.Sparv inte orkade ta sig hem till skälderviken. Och NEJ, inte inbilla sig nu. Jag och Sparv är BARA vänner och att han sover hos mig beror bara på att han inte orkar cykla hem. Förståeligt. Dessutom är det ganska skönt att få manligt sällskap utan sexuella förpliktelser. En god natts sömn helt enkelt, och inget annat. Denna gången var det dock i hyffsat nyktra former som inte krävde halva ängelholms befolkning för att pussla ihop 10% av kvällen !
Men allt detta gick inte att undgå då man vaknade bredvid Henrik Sparv, totalt vettskrämd och undrade hur f*n han hade lirkat sig in till en sängplats hos mig. Men där låg han iaf med ett försvar om att han ringt mig och jag tydligen hade släppt in honom. Trevligt. Faktiskt.
Men toaletten var väl inte den fräschaste i stan enligt Sparv som fått "snygga till" mitt i natten. Och Sovrummet såg ut som ett slagfält på morgonkvisten, när jag äntligen orkade släpa mig upp ur sängen. Sopor över hela golvet och ett minne som flög ut med allt vett på telegrafen.
Ryggen visade sig också ha haft ett finger med i leken på dansgolvet denna extraordinära fredag. Jag och Andreas hamnade, under en vad vi får hoppas tillsynes varit ett fint och graciöst danssteg, ovanpå mig när vi tillsammans miste balansen och föll rakt in i bardisken och ner på golvet. Mina helt enorma blåmärken ömmar fortfarande, och ännu kan jag inte riktgt känna doften av mitt Victorias Secret läppglans "Cupcake" utan att få klökningar, då detta samt en parfym krossades i min handväska och smetade ut sig i en kletig smet runt mitt innehåll. Så nu får man leva med att plånbok, nyklar, smink, sminkborstar och annat tingel tangel gottar sig i denna underbara doftkombination.
Lördagen var betydligt lugnare. Iaf alkoholhalten. Vilket inte var så konstigt med tanke på att jag fortfarande låg i fosterställning med andningsövningar 1h innan Sofies födelsedagsfest och hoppades på bättre tider.
Men det blev bra. Sofies födelsedags-/förfest var den bästa på länge. Ville knapt gå därifrån. Men efter en lång tids velande så lockade trots allt 57:ans premiär och vi avslutade kvällen med dans, dricka och gott snack tillsammans med en stor del andra festglada lirare.
Framåt avslutet av "75:an" blev det dock dags att promenera hemåt. Och vem mötte man inte där vid sockerbrukssnåret om inte Stor-Sparv. Så än en gång fick man sängsällskap, eftersom H.Sparv inte orkade ta sig hem till skälderviken. Och NEJ, inte inbilla sig nu. Jag och Sparv är BARA vänner och att han sover hos mig beror bara på att han inte orkar cykla hem. Förståeligt. Dessutom är det ganska skönt att få manligt sällskap utan sexuella förpliktelser. En god natts sömn helt enkelt, och inget annat. Denna gången var det dock i hyffsat nyktra former som inte krävde halva ängelholms befolkning för att pussla ihop 10% av kvällen !
Kommentarer
Trackback
