Me myself and my personalitys
Party...Fest !! Underskattat. Man mår bra. Man mår som bäst. Man vet vad man vill och man tar för sig. Jag gör det iaf. Underbart. Fint. Kul. Man skaffar sig de flesta kontakterna genom just fest. Hur många människor i din omgivning hade du inte träffat om det var så att du inte var ute i svängarna? Många underbara människor som jag aldrig hade träffat iaf. Det är en del av livet. En del av mig.
På tal om något annat, igår träffade jag en fin människa som uppenbarligen läser min blogg, vilket gav mig ett leende som varade en hel kväll. Kul. Hon tyckte jag skrev bra. Uppskattat. TACK vännen!! Det är roligt att veta att det man skriver uppskattas av någon mer än mig själv. Jag skriver ju för mig själv, men vad är meningen med att ha en blogg på internet om den inte läses av någon mer än mig?
Det värsta är bara att ibland tar fantasin slut. Eller inte fantasin. Men man får skrivstopp. Hjärnan blir bara helt blockad. Man sitter och stirrar på skärmen som om det sulle hjälpa. Tomt. Blankt. Inte ett ord. Inte en mening. Inte ens en rubrik. Vad handlar mitt liv egentligen om? Vänner. Kärlek. Familj. Jobb. Musik. Boende. Pengar.. allt de där vanliga tugget. Men om jag vill skriva om något annat då? Svårt. Svart. Tomt.
Historia. Histora är kul att skriva om. Min historia. Mitt liv. Mina erfarenheter. Men de flesta vet redan. Dött. Uttjatat. Men det har sina spår. Man har blivit skadad. Orättvist. Varför jag? Men det kanske har gjort mig starkare? Gjort mig till just mig. Gjort mig till den jag är idag och just den jag vill vara. Kanske fick jag uppleva sorgen och ångesten genom någon annan, för att slippa uppleva den själv? Eller inte ångesten fresten. Den har jag varit med om själv. Den behöver ingen låtsas som om den uteblivit. Den vet vi alla att den kommit och gått inom mig den senaste tiden. Men nu verkar det vara över. Jag är äntligen lycklig ensam. Lycklig med mig själv. Lyckligt lottad. Man ska tänka på vad man har. Inte på vad man haft eller vad som gått förlorat. Man ska uppskatta vardagen. Uppskatta lugnet. Uppskatta omgivningen. För det är just det man kommer sakna när det väl försvinner.
På tal om något annat, igår träffade jag en fin människa som uppenbarligen läser min blogg, vilket gav mig ett leende som varade en hel kväll. Kul. Hon tyckte jag skrev bra. Uppskattat. TACK vännen!! Det är roligt att veta att det man skriver uppskattas av någon mer än mig själv. Jag skriver ju för mig själv, men vad är meningen med att ha en blogg på internet om den inte läses av någon mer än mig?
Det värsta är bara att ibland tar fantasin slut. Eller inte fantasin. Men man får skrivstopp. Hjärnan blir bara helt blockad. Man sitter och stirrar på skärmen som om det sulle hjälpa. Tomt. Blankt. Inte ett ord. Inte en mening. Inte ens en rubrik. Vad handlar mitt liv egentligen om? Vänner. Kärlek. Familj. Jobb. Musik. Boende. Pengar.. allt de där vanliga tugget. Men om jag vill skriva om något annat då? Svårt. Svart. Tomt.
Historia. Histora är kul att skriva om. Min historia. Mitt liv. Mina erfarenheter. Men de flesta vet redan. Dött. Uttjatat. Men det har sina spår. Man har blivit skadad. Orättvist. Varför jag? Men det kanske har gjort mig starkare? Gjort mig till just mig. Gjort mig till den jag är idag och just den jag vill vara. Kanske fick jag uppleva sorgen och ångesten genom någon annan, för att slippa uppleva den själv? Eller inte ångesten fresten. Den har jag varit med om själv. Den behöver ingen låtsas som om den uteblivit. Den vet vi alla att den kommit och gått inom mig den senaste tiden. Men nu verkar det vara över. Jag är äntligen lycklig ensam. Lycklig med mig själv. Lyckligt lottad. Man ska tänka på vad man har. Inte på vad man haft eller vad som gått förlorat. Man ska uppskatta vardagen. Uppskatta lugnet. Uppskatta omgivningen. För det är just det man kommer sakna när det väl försvinner.
Kommentarer
Trackback
