Sanktepär och hans pärleport
EN säng, EN tallrik i vasken, EN tandborste i badrumsskåpet, ETT par skor innanför dörren... EN flicka och INGEN pojke. Skönt? Jo. Faktiskt. Better safe than sorry? Fast har man aldrig provat så får man aldrig veta. Har insett att man faktiskt borde vänta ett litet tag nu. Iallafall tills hjärtat faktiskt repat sig på riktigt. Mitt hjärta är inte riktigt som alla andras. Det ligger söndertrasat innanför bröstkorgen. Inte för att jag inte mår bra. Mer för att det slets itu en gång, sen började jag lägga rätt alla pusselbitar igen, och när jag bara hade lite kvar så slets det itu igen. Så den där första delen som aldrig han bli klar ligger fortfarande och väntar på sin tur i ledet till healingets centrum. Kroppens egen lilla tomteverkstad. ENSAMHETEN. Det är då man reparerar. När man är ensam. Helt ensam. Bara du, dina andningar, dina tankar och DIN stillhet. Uppskattar det mer och mer. Har nog mitt nya liv och min nya lägenhet att tacka. Underbart. Fräscht. Nytt. Vitt. Ljust. Rent. Men framför allt MITT. Och BARA mitt. Ensam i MIN säng, med MIN tallrik, MIN tandborste och bara MINA skor innanför dörren..ensam, EN flicka och INGEN pojke....
"Välkommen hit min vän, välkommen hit till himelen. Alla vägar har sitt pris, så välkommen till världens tråkigaste paradis."
// Miss J
"Välkommen hit min vän, välkommen hit till himelen. Alla vägar har sitt pris, så välkommen till världens tråkigaste paradis."
// Miss J
Kommentarer
Trackback