Scream at the top of your lungs !!
Long time no see. Pratade med en gammal kär vän idag. Holland. Självaste Mr. Reinier Van Delden. Känns märkligt. Känns som om det var år å dar sen jag såg honom sist. Som en saga. En dröm. Ett kort och intensivt overkligt äventyr. Vi hade roligt. Vi hade en konstig relation. Men på riktigt. Pendla mellan Holland och Ängelholm. Det är vad jag kallar avstånd. Och kanske inte så värst ekonomiskt. Men allt går. As i told u then: " U can do everything, if u only put your mind and ur heart to it! " And it worked. At least for a couple of months!
Är glad att jag inte raserade hela din värld. Att när jag avbröt det hela, fortfarande fanns ett par tunna trådar att försöka knyta ihop igen med din ex-sambo i Holland. Blev glad att höra att ni byggt upp er respekt för varandra igen. Jag kan känna mig som det Silvia skrev i sitt hat-mail till mig ibland när jag tänker tillbaka. Tänkte mycket på henne. "Tänk om jag vore hon just nu" var väl min främsta tanke. Hemskt. Hon mådde inte bra. Uppenbarligen inte deras son heller. Tim. Sött barn. Synd om honom. Han såg bara sin mamma gråta och sin Pappa åka till sverige en gång i veckan och "jobba". Ibland undrar man hur man är funtad. Men kärlek är ju den starkaste känslan. Det är den som övervinner allt. Varesig du vill det eller inte.
Dock kan jag idag se hur fel det var. Det var inte vi och skulle aldrig bli vi. Du var min övergångskärlek. Min inbillning. Mitt slit å släng som fick mig att komma över och glömma allt de där gamla. Du gjorde mig frisk igen. Fick mig på benen. Efter allt jag varit med om fanns du där som en räddande ängel. Som ett ljus i tunneln. De betydde mycket för mig att du faktiskt älskade mig. Att känna känslan av att vara älskad igen var underbart. Trots att jag sa desamma til dig så kan jag idag känna att jag aldrig menade det på allvar. Jag tyckte mycket om dig, men för att vara helt ärlig så fanns det inte ngn framtid med dig. Det visste jag också. Men jag var så kär i kärleken att jag inte såg livet efter stormen. Det är tur att du inte förstår svenska. Eller vet något om min blogg för delen. Vill inte såra dig. Har sårat dig tillräckligt. Och det är bra som det är nu. För Dig e de det. Du har raderat mitt nummer. Raderat din Facebook. Raderat dig från Msn och tagit bort mig från din maillista. Det är rätt. Jag hoppas ni får en fin framtid ihop du och din familj. All my best wishes for u guys!
"Jag är mera kär i kärleken i sig än i dig, förlåt !"
Tyvär e de så. Jag tror det är så. Det är så jag funkar. Jag har en skev bild av kärlek. En skev bild av vad riktig kärlek egentligen innebär. Jag blir kär i kärleken. Jag blir kär av tanken på att veta att jag är älskad. Att vara älskad betyder mycekt. För mycket för mig. Men missta mig inte. Jag har älskat utan gränser. Jag vet innebörden av äkta kärlek. Jag kan bara lätt missta mig ibland. Samma känsla, men med innebörd. Kärlek - Älska. Fina ord, men dock utan betydelse utan någon handling. Har sött på många människor genom livets gång med samma skeva bild.
Helt ärligt så tror jag inte man kan säga att man vet vad riktig kärlek och att verkligen älska är förrens man sitter på dödsbädden med 70 år av llivet bakom sig där vänner, bekanta och kärlekar kommit och gått. Sitter du där på sängkanten hand i hand med ditt livs kärlek kanske då? Sitter du där ensam? Har ditt livs kärlek kanske gått bort? Kanske gav du aldrig den riktiga kärleken en ärlig chans? Försummades den? Hade du den men du lät den gå? Eller hittade du den aldrig? Kanske var du för noga med att hitta Mr. / Mrs. Right att du blev så petig att du aldrig hittade någon alls. Hur ska man veta? Kommer man någonsin få veta? Eller finns det många Mr. Rights? Eller ingen? Kanske bara någon att trivas ihop med.
För någon dag sedan sa min bästa vän till mig när vi låg i sängen bredvid varandra en fin sak som gjorde mig lycklig. Hon sa något i stil med: "Om du varit en kille, undrar hur bra vi passat ihop då. Undrar om vi varait perfekta ihop. För vi trivs ju så bra ihop nu" Och för att vara helt ärlig. De undrar jag med. Hur kan det komma sig att man kan hitta en vän så tidigt i livet som betyder allt för en. Att man sällan bråkar, att man kan umgås dag och natt i flera veckor, att man gör ALLT tillsammans med henne men ändå aldrig tröttnar. Hur kan det komma sig? Men att det inte händer att man hittar en partner på samma vis?
Vänner är obetalbart viktiga i livet. De är en del av livet. Kärlek har stor innebörd. Förmodligen den största. Kärlek på alla sätt och vis. Kärlek till de du älskar, varesig det är din mamma, din pappa, dina syskon, din hund, din bästa vän, eller ditt livs kärlek. Utan just kärleken hade vi inte varit här idag.
Love to you all, i wouldn´t be anything without you - J
Är glad att jag inte raserade hela din värld. Att när jag avbröt det hela, fortfarande fanns ett par tunna trådar att försöka knyta ihop igen med din ex-sambo i Holland. Blev glad att höra att ni byggt upp er respekt för varandra igen. Jag kan känna mig som det Silvia skrev i sitt hat-mail till mig ibland när jag tänker tillbaka. Tänkte mycket på henne. "Tänk om jag vore hon just nu" var väl min främsta tanke. Hemskt. Hon mådde inte bra. Uppenbarligen inte deras son heller. Tim. Sött barn. Synd om honom. Han såg bara sin mamma gråta och sin Pappa åka till sverige en gång i veckan och "jobba". Ibland undrar man hur man är funtad. Men kärlek är ju den starkaste känslan. Det är den som övervinner allt. Varesig du vill det eller inte.
Dock kan jag idag se hur fel det var. Det var inte vi och skulle aldrig bli vi. Du var min övergångskärlek. Min inbillning. Mitt slit å släng som fick mig att komma över och glömma allt de där gamla. Du gjorde mig frisk igen. Fick mig på benen. Efter allt jag varit med om fanns du där som en räddande ängel. Som ett ljus i tunneln. De betydde mycket för mig att du faktiskt älskade mig. Att känna känslan av att vara älskad igen var underbart. Trots att jag sa desamma til dig så kan jag idag känna att jag aldrig menade det på allvar. Jag tyckte mycket om dig, men för att vara helt ärlig så fanns det inte ngn framtid med dig. Det visste jag också. Men jag var så kär i kärleken att jag inte såg livet efter stormen. Det är tur att du inte förstår svenska. Eller vet något om min blogg för delen. Vill inte såra dig. Har sårat dig tillräckligt. Och det är bra som det är nu. För Dig e de det. Du har raderat mitt nummer. Raderat din Facebook. Raderat dig från Msn och tagit bort mig från din maillista. Det är rätt. Jag hoppas ni får en fin framtid ihop du och din familj. All my best wishes for u guys!
"Jag är mera kär i kärleken i sig än i dig, förlåt !"
Tyvär e de så. Jag tror det är så. Det är så jag funkar. Jag har en skev bild av kärlek. En skev bild av vad riktig kärlek egentligen innebär. Jag blir kär i kärleken. Jag blir kär av tanken på att veta att jag är älskad. Att vara älskad betyder mycekt. För mycket för mig. Men missta mig inte. Jag har älskat utan gränser. Jag vet innebörden av äkta kärlek. Jag kan bara lätt missta mig ibland. Samma känsla, men med innebörd. Kärlek - Älska. Fina ord, men dock utan betydelse utan någon handling. Har sött på många människor genom livets gång med samma skeva bild.
Helt ärligt så tror jag inte man kan säga att man vet vad riktig kärlek och att verkligen älska är förrens man sitter på dödsbädden med 70 år av llivet bakom sig där vänner, bekanta och kärlekar kommit och gått. Sitter du där på sängkanten hand i hand med ditt livs kärlek kanske då? Sitter du där ensam? Har ditt livs kärlek kanske gått bort? Kanske gav du aldrig den riktiga kärleken en ärlig chans? Försummades den? Hade du den men du lät den gå? Eller hittade du den aldrig? Kanske var du för noga med att hitta Mr. / Mrs. Right att du blev så petig att du aldrig hittade någon alls. Hur ska man veta? Kommer man någonsin få veta? Eller finns det många Mr. Rights? Eller ingen? Kanske bara någon att trivas ihop med.
För någon dag sedan sa min bästa vän till mig när vi låg i sängen bredvid varandra en fin sak som gjorde mig lycklig. Hon sa något i stil med: "Om du varit en kille, undrar hur bra vi passat ihop då. Undrar om vi varait perfekta ihop. För vi trivs ju så bra ihop nu" Och för att vara helt ärlig. De undrar jag med. Hur kan det komma sig att man kan hitta en vän så tidigt i livet som betyder allt för en. Att man sällan bråkar, att man kan umgås dag och natt i flera veckor, att man gör ALLT tillsammans med henne men ändå aldrig tröttnar. Hur kan det komma sig? Men att det inte händer att man hittar en partner på samma vis?
Vänner är obetalbart viktiga i livet. De är en del av livet. Kärlek har stor innebörd. Förmodligen den största. Kärlek på alla sätt och vis. Kärlek till de du älskar, varesig det är din mamma, din pappa, dina syskon, din hund, din bästa vän, eller ditt livs kärlek. Utan just kärleken hade vi inte varit här idag.
Love to you all, i wouldn´t be anything without you - J
Kommentarer
Postat av: Sofie
wow...! You go! Kärlek - Respekt!
Trackback
